| [ | Current Music |
| | http://www.youtube.com/watch?v=xpC2euHJdsE&feature=related | ] |
Jag vaknar av att en levande skorpion drar den döda skorpionen över min fot. Min första tanke är vad är syftet med det här. Min andra tanke är stjäl inte från mig. Jag tar tillbaka min trofé och skorpionen rusar iväg österut mot solen. Min tredje tanke är att jag ska västerut. Männen säger gå inte västerut det blir storm. Männen säger gå inte ensam du är svag. Männen säger du behöver någon av oss som tar hand om dig. Rahim marockanen ler bakom svarta lockar. Luis senegalesen sträcker på sig och har alldeles bedårande axlar. Adrian blandrasen ser avvisande ut men jag hade valt honom för han är den enda som vågar slåss med mig. Dessutom har han sneda hypnotiserande ögon och fint rakt skägg som ingen annan. Jag har flätat det och bundit med silvertråd som passar till hans mörkblåa ögon. Han hämtar sin falk och ger den till mig. Jag säger att han kommer sakna den. Han säger att jag behöver den mer. Han tar tag i min haka, inte ömt, och säger att jag ska minnas vad han har lärt mig. Jag sätter falken på min kamel och smeker hans nacke. Han avdunstar. Jag hör outtalade frågor falla på oss. Jag drar honom till mig och luktar på hans hals. Mynta. Han andas tungt. Jag kysser hans tesmakande mjuka hud med en hand i hans raka glänsande hår och den andra på hans ländrygg. Han skjuts framåt och jag skjuts bakåt och jag ser bara hälften av männen men det jag ser räcker. De vet inte om det är fel. Någon fingrar på sitt radband och välsignar oss. Jag ser på Adrian som kämpar emot att kyssa mig. Jag ser på Rahim som håller på att brinna upp. Jag ser på Luis som gör en uppmanande gest. Jag ser på falken på väskan och jag börjar glöda. Jag tänker på skorpionen i väskan och jag brinner upp. Jag kysser hans kinder och knuffar bort honom. Han ser knivhuggen ut. Jag lägger en hand på mitt hjärta. Han biter sig hårt i läppen. Rahim sliter sitt hår. Jag säger förstår ni nu varför jag inte kan gå med er? En gemensam suck och hänryckta fraser och Rahims frieri. Jag vinkar farväl och tar upp en tärning ur fickan och kastar den på Adrian. Han kommer att förstå. Jag går västerut utan att vända mig om.
Det blir storm. Falken är förvånansvärt lugn tills jag börjar prata med den. Då blir den sällskaplig och sätter sig på min axel. Det gör ont så jag sätter tillbaka den på väskan. Jag förstår inte varför jag behöver manligt sällskap för att det blåser? Det slutar blåsa i skymningen när jag ser en eld och ett tält. Jag sätter mig vid elden och en europeisk man kommer ut med te serverat i porslin. Gammalt brittiskt porslin. Min nyfikenhet kommer till uttryck.
- Jag uppskattar din gästfrihet. Ditt porslin är vackert, min herre. - Det tillhörde min mormor. - Åh? - Jag är intresserad av saker med en historia. - Saker ges en historia. - Väl talat, min dam. Var är din man? - Begraven under en palm. - Det låter som ett säker plats i den här stormen. Ursäkta mitt tal, jag beklagar naturligtvis sorgen. Röker du? - Ikväll gör jag. - Vilken smak föredrar du? - Vindruva. - Bra, då tänder jag kanel. Du måste smaka något nytt, min dam. - Den här stormen, är den stor? - Några dagar, högst tre, det är absolut ingen fara. - Jag tänkte väl det. Männen varnade mig. - Män varnar alltid kvinnor för sedan att erbjuda dem beskydd. - Beskydd i form av försvagande. - En svag kvinna är en tillgänglig kvinna. Men du gick? - Jag gick. - Låt mig gissa, du ville smaka på någon? - Min herre, det är en opassande fråga. - När tillfället kom så kunde du inte. Eller snarare, du kunde men du kände inget. - Tro mig, jag kände något. - Du kände otillräcklighet. - Från honom. - Något litet. - För rak näsa. - Precis. Brukar du...? - Jag sätter kryss på kartan. - En liten erövrare. - Jag trodde att jag ville ha andra. Men jag ville vara själv. Så jag gick. - Och du gick i en storm. - Och jag gick i en storm. - Ursäkta mig, har du någon destination? - Dakar. Jag har hört väl om den staden. - Har du aldrig varit i Dakar? Du har mycket kvar att leva, min dam. - Jag fortsätter söderut längs västra Afrikas kust, har du någon aning om hur vacker kultur de har, deras träslag, deras keramik, deras trummor? Var snäll och fyll på mitt te. Jag stannar när jag hittar något att lära mig. Och sen, vad gör jag sen? Jag lär ut. Jag ska bli lärare. - Jag var lärare. Jag lämnade mitt liv för att bli musiker. Jag ska till Bamako och spela gitarr. - Din kvinna? - Hon tycker att jag är dum i huvudet. - Vad tycker du om henne? - Jag tycker att hon är alldeles underbar men jag vill aldrig se henne igen. - Åh, jag vet precis hur det känns. Ursäkta mig, har du kött? - Jag har stora kvantiteter av kyckling. Har du frukt? - Jag har stora kvantiteter av dadlar. Ska vi? - Jag väntade på att du skulle fråga. Du är välkommen in. - Efter dig, min herre.
|